25-manna i min barndoms skog, ja jag var laddad, men hela laget verkade vara det också. Jag hade lagt ett riktigt tufft tidsschema som innebar att vi skulle klara omstarten med 12 minuter ungefär. Tidsschemat var beräknat på att alla skulle gå optimalt, eller just intill. En enda stor miss skulle göra det omöjligt att nå målet.

Så här gick det:

Fabian på första, la sig bland de sista på vägen ut till startpunkten, och då tänkte jag att han tappat mycket av formen i Linköping, men tji. Under 7 per kilometer, snabbast i OK Enen under dagen, gjorde att vi låg ett par minuter före tidplanen.

Malva, höll i orienteringen, gjorde några minuter men höll ihop det på den svåra andra sträckan, då det är lätt att hamna mellan klungor och svårt att hålla fart. Hon kom in exakt enligt tidplan.

På tredje, Anders Westerberg, Henrik, Stefan  och Tore  gjorde alla stabila lopp och kom inom 8 minuter.  Vi var nu en minut efter tidschemat, men eftersom vi hade 12 minuters marginal så levde hoppet om att slippa omstart.

På fjärde, så kom Hillevi och Elisabet med andan i halsen och såg ganska stressade ut eftersom de fastnat i bilkö och nästan trott att de skulle missa starten. Nu var det ingen större fara, och vi kunde i lugn och ro växla ut innan Mikael Berg och Mats Lilja fick gå ut på samma sträcka. Här hade vi två debutanter, så vi var lite spända på hur det skulle gå, men det behövde vi inte vara. Mikael hade sträckans bästa tid och Hillevi gjorde ett stabilt och säkert lopp. Det gjorde Elisabet och Mats också förstås.  De kom in inom 5-minuters mellanrum och nu var vi två minuter efter tidsschemat.

På femte, den långa och svåra, kom Henrik in tillsammans med Urban där båda gjort väldigt bra lopp, fast Henrik är kanske lite mer löpstark så han var snabbast. Mats Bäckström och Rasmus hade några bommar, men minimerade skadorna väldigt bra. Nu hade vi en tidsdifferens på 11 minuter och vi låg 12 minuter efter tidsschemat. Precis på gränsen för omstart med andra ord.

Sjätte är damsträcka, där fick Anna-Karin Ingwersen gå ut före Emma, Cecce och Anna Thorsell. Anna gjorde ett otroligt lopp, där hon gick under den beräknade tiden med flera minuter. Anna-Karin och Cecce gick också väldigt bra medan Emma hade någon miss, men hon var också väldigt duktig på att minimera skadan, tack vare det låg vi nu bara 6 minuter efter tidsschemat!!

Sjunde, här är det så otroligt viktigt att få in den sista personen så nära den första som möjligt. Personen på 23:e sträckan ( som kommer efter 7:e efter som man då sprungit 22 personer (5*4 + 2) måste vänta in sista personen innan hen, i det här fallet jag, får gå ut.  Morten, Patrik, Ville och Samuel gick ut på den.  Först in kom Patrik efter ett mycket bra lopp, så jag fick första blindkartan och lämnade överdragskläderna till våra online reserver Helena och Birgitta. Jag hann knappt tillbaka innan jag såg Samuel dyka upp, och hundra meter efter Samuel kom Morten, sen var det nog kanske så mycket som tvåhundra meter innan Ville kom. Vi hade ett gap på under 5 minuter mellan första och sista löpare. Och tack vare det så var vi under 2 minuter efter i tidsschemat.

Men nu hängde det på mig ....
Och det kändes inte som det var så mycket att lita på. Direkt efter att jag hade hämtat lagkuvertet tidigt på morgonen, har jag minnet att jag tog fram min nummerlapp, knögglade till den så den inte ska vara så stel, satte i säkerhetsnålarna och satte den på bröstet. Men när jag nu, före min sträcka, bytte om, så fanns det ingen nummerlapp där, och den fanns inte i någon ficka heller. Den var helt enkelt borta. Fler och fler engagerades i jakten och efter någon minut hittade Cecce den i en lerpöl på marken. Jag vet inte hur den hamnade där, men jag måste misslyckats totalt med att sätta på mig den. Jag hann bli ganska uppstressad, så Camilla fick hjälpa mina darriga händer med att sätta fast den, och sen var det bara att försöka fokusera på min sträcka.

Men trots ett klantigt vägval, en riktningsmiss, två missade stigar så lyckades jag plocka en minut på tidsschemat. Nu var vi 38 sekunder efter tidsschemat.

Mattias gick ut på 24:e, men kom tillbaka nästan direkt och bad om min kompass. Hans kompass pekade ut norr åt vilket håll som helst bara man vred på den, så den var helt oduglig. Med en sådan start, kan ju vad som helst hända.
Men det gjorde det inte, han sprang ett närmast prickfritt lopp och tappade 3 sekunder på den beräknade tiden, vilket gjorde att vi gick ut på sista sträckan 41 sekunder efter vårt optimistiska tidsschema. Vilken dröm.

Ni kanske kom ihåg att vi hade 3 mål med 25-manna. Lägsta målet var att ta oss runt godkända. Nästa nivå var att ha mindre än 15-minuter mellan första och sista på sträcka 7, och sista och absolut svåraste, att slippa omstarten.

Nu hade Camilla gått ut, 12 minuter innan de drog snöret och 22 minuter innan omstarten skulle gå.

Jag hade övertalat Camilla att hjula på upploppet om vi skulle klara omstartens magiska gräns, och nu hade vi gjort det. Det enda som kunde skulle kunna sabba det var en felstämpling av Camilla, annars skulle vi uppfylla samtliga mål.

Jag tror att alla såg fram emot hjulningen så mycket att även Camilla tappade lite koncentration. Det vart några missar och så lite osäkerhet, men hon stämplar vid sista och lämnar karta, kompass och pinne till mig så att hon ska kunna hjula. Sen spurtar hon om några, gör en tjusig hjulning och ska målstämpla ...

Hmm, men vänta, jag har ju Camillas pinne. Jag spurtar till målet, och medan jag gör det kommer Camilla på samma sak och spurtar till den plats jag stod på, hundratal meter för målet. Sen pågick det några minuters tafatt innan vi lyckades hitta varandra någonstans på mitten. Hon tog pinnen och målstämplade, godkändes och succén var ett faktum.

Bästa resultatet sedan 2009 ( det var första året jag var med, innan har jag ingen aning om), 172:e plats av 375 lag, ingen i omstart, ingen felstämpling.

Och ett helt otroligt gäng som gjorde det, inklusive online reserverna Helena, Birgitta och Anders Södersten, som gjorde att vi hade marginal om något skulle hända och inklusive hejarklack i form av familjerna Berg, Rask, Thorsell, och Bäckström med hund, ganska lerig sådan efter dagen på Ensta gärde.

Nu samlar vi ihop oss under hösten, för att sedan sätta igång med vinterträningen för att vara redo för nästa år på Järvafältet. Det borde väl inte vara omöjligt att komma under 150:e plats, eller halvtimmen tillgodo på omstarten, eller att varva Lännas lag ...