Vad är en karta?

En avbildning av jordytan

Kartan är en avbildning av en liten del av jordytan. Kartan skall vara så detaljrik som möjligt, samtidigt som den också skall vara så lättläst som möjligt. Av förståeliga skäl har man varit tvungen att förenkla mycket.

Typer av kartor

Det finns en massa olika kartor. En vägatlas har du säkert kommit i kontakt med. I övrigt finns det t ex topografiska kartor, jordartskartor, fastighetskartor, fältmätkartor - och naturligtvis orienteringskartor. Gemensamt för alla är att de har ett specifikt syfte. Därför ser de också olika ut. Här tittar vi bara på orienteringskartor.

Upp och ner på kartan

Eftersom kartan är en avbildning av jorden, måste vi på något sätt kunna beskriva hur vi skall hålla kartan så att vi kan jämföra bilden med omgivningen.

Kartans Norr måste förstås stämma överens med verklighetens Norr, annars blir det ingen användbar avbildning. För att vi skall veta vad som är Norr på kartan ritas de oftast med Norr uppåt. Text och annan information är också satt så att den läses med Norr uppåt.

Ytterligare ett hjälpmedel för att veta åt vilket håll Norr är på kartan är meridianerna. Det är de raka linjer som går tvärs över kartan uppifrån och ner. De markerar riktningen till jordklotets nord- och sydpol. Om man varit tvungen att rita kartan så att Norr inte är rakt upp måste man ha ritat in meridianerna.

Kartans skala

Kartans skala anger hur stor förminskningen är jämfört med verkligheten. Orienteringskartans skala är oftast 1:10000, vilket innebär att avbildningen är 10000 gånger mindre än verkligheten. Det innebär att 1 cm på kartan motsvarar 100 meter (10000 cm) i verkligheten. En annan vanlig skala vid orientering är 1:7500, där 1 cm alltså motsvarar 75 meter. 100 meter går fort att springa, ibland alldeles för fort… Ett vanligt fel är att man springer för långt när man är ivrig.

Skala 1:10000 - normal skala för orientering
Skala 1:15000 - skala för långdistans i svåra klasser
Skala 1:7500 - skala för medeldistans i vissa svårighetsgrader/tävlingsklasser.
Skala 1:4000 - normal skala för sprintorientering.

Kartans färger och tecken

Orienteringskartans färger används för att visa olika terrängtyper. Färger och tecken följer en internationell norm för orienteringskartor.

Kartans tecken och färger kan du läsa mer om på denna länk.

Att beskriva höjder, berg och sänkor

Det är svårt att visa berg och höjder på kartor. Detta har man löst genom att rita ut höjdkurvor i brun färg. En höjdkurva anger en viss höjdnivå jämfört med den omgivande terrängen. Ännu en höjdkurva bredvid en den första visar att höjden ändrats antingen nedåt eller uppåt. Höjdskillnaden mellan två höjdkurvor kallas ekvidistans. Vi har ingen större nytta av ekvidistansen vid orientering i U1-klasser, men om vi vet hur höjder ser ut är det lättare att läsa in sig på kartan.

Annan information på orienteringskartorna

För att kunna springa en orienteringsbana måste banan ritas ut på kartan, ovanpå det vanliga karttrycket. Ofta kallas banan för banpåtryck.

I banpåtrycket finns bl a startpunkten (markerad med en lila triangel, kontrollerna (markerade med enkla ringar) samt målet (markerad med dubbel ring). Dessa är sammanbundna med raka linjer.

När man räknar ut hur lång en bana är, räknar man de raka linjerna. I verkligheten springer man ju inte så rakt, så den riktiga sträckan blir längre. Där det saknas tydliga ledstänger snitslas ofta en ”konstgjord ledstång” för att anpassa banan till grön svårighetsnivå. Den snitslade vägen markeras med en streckad linje. I den påtryckta informationen ingår också kontrolldefinitionen.

I banpåtrycket finns också eventuella förbjudna områden markerade, liksom vätskekontroller, sjukvårdsstationer mm.